Recension: Gone Home

Gone Home är titeln på The Fullbright Companys första spel, som kanske snarare borde klassificeras som en interaktiv berättelse. Vi följer Katie Greenbriar när hon kommer hem till ett oroväckande tomt hem i USA efter en lång tids resande runt om i Europa.

Som ni alla kan se i trailern ovan har Gone Home mottagit en hel del beröm ackompanjerat av de ädlaste betygen. Mest hyllas handlingen och sättet den berättas på genom att Katie hittar en massa utspridda, kvarglömda och gömda dokument runt om i det stora huset. Hon har själv bett om att inte bli upphämtad på flygplatsen men väntar sig ändå att få återse både både mamma, pappa och lillasystern Samantha. Ingen är dock hemma i huset och flera av de första spåren efter familjen bådar inte gott. Mycket mer än så här bör man inte veta om handlingen innan man själv börjar spela för på bara ett par timmar är det över.

Kontrollerna är standard för förstapersonsspel till PC och fungerar utan problem. I huvudsak går Gone Home bara ut på att utforska så mycket som möjligt och genom att plocka upp vissa lappar och föremål fylls bakgrundsberättelsen på i små monologer från lillasystern. Antalet pussel går att räkna på ena handen och löses nästan per automatik om man bara inspekterar omgivningarna tillräckligt noga. Stämningen är å sin sida väldigt bra, inte speciellt skrämmande men detaljrikedomen bidrar till en genuin 90-talskänsla.
Gone-Home-roomDet många recensenter varit, i min mening, nästan överdrivet lyriska över är att utvecklarna nöjt sig med att berätta en mindre, mer privat och ur många synvinklar mer ovanlig handling. Det vill säga det är ingen värld som ska räddas utan det handlar bara om ordinära vardagsbekymmer. Och visst, givet den ambitionen är Gone Home slående effektivt, i konkurrens med nutidens större spelserier en frisk fläkt. Jag säger inte att de höga betygen är felaktiga, för många lär tycka att det är så pass bra, men jag ser inte alla vanligt förekommande argument. Som att man skulle vilja spela om flera gånger för att upptäcka allt t.ex. då man skulle behöva spela förhållandevis slarvigt och ointresserat de första gångerna för att ha något av betydelse kvar att upptäcka.
GoneHome-2013-08-22-08-38-53-93Jag tycker också verkligen det är bra att vi får fler av dessa mindre till skalan, men bättre fokuserade upplevelserna. Samtidigt kan jag känna att det åtminstone har funnits spel som till stora delar erbjudit samma saker och utnyttjar de möjligheter mediet ger lite bättre. Sen kan jag kanske ha haft otur och utforskat i “fel ordning” men jag skulle säga att huvuddragen i handlingen kändes förutsägbara i ett väldigt tidigt skede. Allt som allt hade jag ändå ett par mycket trevliga timmar med Gone Home. Efter att ha sett fram emot det länge kan jag säga att det uppfyllde, men kanske inte överträffade, mina förväntningar.

Betyg: 4/5
Gone Home presenterar sin småskaliga och intima handling på ett utmärkt sätt i miljöer som känns autentiska. I mitt velande fick till slut hjärtat avgöra slutbetyget till spelets fördel.

Länkar:
Hemsida för Gone Home
The Fullbright Company
Gone Home på Steam

Vid tangentbordet: Joel Andersson

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: