Recension: Luftrausers

Rami Ismail, en av utvecklarna hos Vlambeer, skrev nyligen på Kotaku att teamet var arga när de jobbade med Luftrausers. Kanske är det därför jag känner att svårighetsgraden verkligen höjts jämfört med den gratisversion som spelet bygger på, Luftrauser.

Mina tankar går till Amiga-klassikern Wings of Fury, men det är mer Gradius än Ace Combat, alltså ofta fullständigt kaos över hela skärmen med anfallande fiender och projektiler att ducka från alla håll. I gratisversionen finns enbart ett plan, ett ljudspår och ett fåtal olika fiendetyper, men ändå har jag plöjt ner otaliga timmar i det.

Det är en enkel kontroll som ändå ger en känsla av hög precision. Man gasar med uppåtpil, svänger med höger/vänster-pilarna och skjuter med X-tangenten. En nyckelingrediens att bemästra är att stalla planet genom att sluta gasa och därigenom regenerera hälsa för att sedan slå på efterbrännaren igen och utföra våghalsiga manövrer. En poängskörd över 2000 ser jag normalt som en bra runda i gratisversionen och den lyckas få till ”bara en gång till”-begäret.
378975_luftrausers4_mediumMed en betydligt större variation i alla avseenden har jag därför haft fullversionen Luftrausers på radarn sedan länge. Stillbilder gör inte spelet rättvisa utan det är helheten som fortfarande fungerar utmärkt med förbättrad grafik, tyngre smällar och ett adaptivt soundtrack som för övrigt är lysande komponerat av finska ”Kozilek”.

Tyvärr är det inte uteslutande förbättringar till betalversionen. Tempot är högre vilket sätter kontrollen på lite för stort prov. Efter att ha testat Luftrausers på både PC, Playstation 3 och Vita är det faktiskt ingen kontrollmetod som känns helt klockren. Även om en del tycker det ser ut så håller jag inte alls med om att spelet skulle lämpa sig för pekplattor av detta skäl. En annan nyhet är att det finns ett antal uppdrag att utföra men de är lite slumpmässiga och klaras ibland utan att man haft dem som mål ens. Vidare är de inte många till antalet innan de blir för svåra.
screen2Huvuddrivet för Luftrausers är alltså fortfarande känslan av att hålla uppe en riktigt maffig kombination och dra in höga poänger. Men man kan återigen ha mer eller mindre flyt, som när det inte finns några enkla fiender kvar på skärmen. Då är det nästan oundvikligt att man tappar sin kombination, medan de alltid tycks finnas där under andra omgångar och räddar en medan man långsamt bearbetar kraftfullare fiender. A och O är att aldrig sluta vara aggressiv och regenerera hälsa på ett taktiskt smart sätt.

Det går att låsa upp vapen, motorer och andra flygplanskroppar vilket öppnar upp för hundratals kombinationer av flygplan. Personligen har jag inte fastnat för något annat än standardkonfigurationen men det kanske beror på vanan från gratisversionen. När man lägger ihop allt lyckas absolut Luftrausers med det allra viktigaste i att få till en genuin spelglädje som jag märkt lätt smittar av sig på andra. Det är tveklöst bäst i små doser och lyckas då återigen pricka in ”bara en gång till”-känslan.
screen3Betyg: 4/5
Även om det inte riktigt är det mästerverk jag hoppats på så levererar Vlambeer en spelglädje i Luftrausers som gör att jag hellre värderar det som en svag 4:a än en stark 3:a. Om du inte ser fram mot att bara jaga poäng, invänta en rea och testa gratisversionen först.

Vid tangentbordet: Joel Andersson

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: